MY den, sade hon; men den engelska nationen skulle hellre se all frihet på jorden strypas än hon riskerade att skada sin handel eller förlora en penny. — Men det är en stor fara denne man utsätter sig för. Vi ha icke rätt attt begagna oss af hans otörsigtighet. — Nej, dertill ha vi icke rätt, svarade hon nästan bittert, icke den ringaste rätt! Men han har nu en gång beslutit göra oss denna tjenst, och han vet icke hvad fruktan vill säga. En tapper man trotsar allt... — För att behaga er. Orden tillades i en mild ton; den gamle venetianaren såg på henne med en sorgsen, frågende blick. Hon vände bort sitt anlete; hon visste hvad han tänkte på; hon visste, att han ville påminna henne om de många, gom för hennesskull gått att möta farorna och fallit offer för dem. — Vi ha ingen tid att förspilla, caro amice, yttrade hon hastigt på hans eget välljudande venetianska tungomål. Ju tidigare ni bryta upp, desto mindre sannolikt är det att ni bli upptäckta. Engelsmannen väntar er på stranden; ni ro honom till hans fartyg jemte några andra fiskare; ingenting kan väl vara enklare. Väl komna ombord, böra ni kunna anse er så godt som räddade. Det såg nästan ut som hade tårarne kommit henne i ögonen, medan hon talade; hon