Dagens Nyheter – 26 juni 1874, sida 2

— 347 — tänkare och soldater samt just i följd af dessa förtjenster. ådragit sig de nespolitanska Bourbönernas hat och varit utgatta för de grymmaste förföljelser af dem. Hvilken ståndpunkt han än för öfrigt intog i politiskt hänseende, var han en stor fiende till allt hvad tyranni och förtryck heter. — Vill jag rädda dem? utropade han. Ja, om jag ock dervid skulle förlora mitt eget lif. Hon smålog mot honom. — Ah! jag förstod att era sympatier alltid skulle åtfölja friheten, och att ni måste hata förtrycket, utbrast hon. Annars skulle er karaktär motsäga sig sjelf. Det vore en lätt sak att göra er till en af de våra, om jag blott en enda timme finge resonera med er. Han såg på henne med en bedjande blick, likasom ville han säga: Gör icke narr. af mig. ä Och han yttrade: — Ni behöfver aldrig tesopnera med mig. Det är nog att. ni låter mig vetacer vilja. Hans undergifvenhet rörde henne, men den smärtade hehne på samma gång. Hon såg deri ett bevis på innerligheten af denne mans kärlek; och hon ville icke eller kunde icke besvara densamma. Dessutom hade hon att säga honom . andra och bittrare saker än hon. ännu vidrört. — Öfverväg faran väl, sade hon efter:en stunds tystnad. Den blir stor — tror jag