Dagens Nyheter – 26 juni 1874, sida 1

i hennes förmåga, från att bli olycklig genom henne. : — Jag vet det, svarade hon honom — och hennes röst darrade icke, ingen värma förmärktes i hennes ansigte, hennes ögon hvilade på honom medåen melankoli, i hviken ingen ömhet blandades — jag vet det, och just derför att så är, just derför att jag känner er kärleks. styrka och ädelhet, vill jag icke att ni skall blifva bedragen. Hvad skulle det tjena till att låta er bibehålla ljufva föreställningar, som aldrig kunna realiseras? Hvarför ingifva er ett hopp, som måste kommå att gäckas? Bättre då, att ni genast får veta sanningen — och denna lyder sålunda; er känsla för mig kan endast komma att bringa er sorg och lidanden; sträfva deremot af alla era krafter, så vidt ni vill, ert eget väll! Han tog ett steg tillbaka och sänkte sitt hufvud. Slaget hade kommit nästan för plötsligt, ehuru han borde varit förberedd derpå. Hon såg på honom, och en skugga af hans egen smärta föll på henne. Hon kunde icke såra honom så djupt, utan att äfven sjelf i viss mån blifva sårad.. Men hvad hon beslutat, då hon för några timmar sedan, medan hennes gäster ännu sutto. vid spelbordet, läste undran och förebråelser i hans blick, det ville hon fu utföra — till hvad pris som helst.