Dagens Nyheter – 25 juni 1874, sida 2

tillhörde Henne, att hon kunde sända honom till döden, ör hon så behagade. Hon fratfiröckte sin hand med kungligt behag, sålufida tackande honom såsom suveräner tacka sina undersåter. : — Hör mig, sade hon. Jag vill icke inleda någon politisk diskussion, men jag må tillstå, att det skulle synas mig ytterst besyänerligt; om ni med ert stolta sinne, er påssion för friheten; ert stora förakt för konvenansreglor ock rangskilnader icke skulle hysa några sympätier för det parti, hvars sträfvanden hufvudsakligen gå ut på att befrämja allas fribet. Han hörde på Henne utan synnerligt intress6. Hvad betydde väl nu för honom politiska menibgar och sträfvanden? — Jag är ingen politikus; yttrade han: Jag har aldrig blandat mig uti sådana saker, Jag är hvarken läskarl eller stätsman. Jag hatär tyranniet; jag, vill bräntimärka det hvarhelst det visar sig för mig. Men min ätts åsigter ha alltid varit konservativa; och jag tror nästan att jag omedvetet insupit dem. Ett ironiskt leende krusade hennes läppar. — Jaså, Hi säger att ni år konservativ! utbrast hon. Att vörda det åldriga, det unkna, det rostiga såsom någonting (gudömligt vatt söka så länge som möjligt hålla traditionens och. vidskepelsens kedjor i stånd — att vilja fjettra lefvande menniskors