Den kyrkopolitiska striden i Tysklandfbar gifvit anledning till en församling af katoliker i Mainz i dessa dagar. De resolutioner, som der blifvit fattade, utgöra ett slående bevis på den stämning, som råder bland katolikerna gent emot Bismarck och det tyska rikets ledande statsmän. Mötet bevistades af omkring 500 deltagare från Tyskland, Österrike och Schweiz. Bland de närvarande märktes många af centerpartiets mest framstående medlemmar, redaktörer af flera klerikala tidningar m. fl, och man väntade dessutom Windthorst-Meppen, Majunke och Reichensperger. Under mötet, som hölls i en sal, hvilken var prydd med Triers, Kölns, Posens och Gnesens florbehängda, biskopliga vapen, ankommo lyckönskningstelegrammer från de katolska korporationerna i Pressburg, Wien, Danzig, Freiburg, Graz, Linz, Utrecht, Zärich och flera andra städer. Amerikas katoliker hade öfversändt en adress med 40,000 underskrifter; från den italienska katolikkongressen i Venedig kom på telegrafisk väg en helsning, och äfven Englands katoliker hade genom hertigen af Norfolk sändt en liknande lyckönskan. Församlingens egentliga förhandlingar fördes för slutna dörrar, men tidningen Germania har dock offentliggjort ett referat af de resolutioner, som antogos. Man finner häribland sådana, som gå ut på att tordra återupprättandet af den heliga stolens politiska oberoende, en protest mot att påfvens och biskoparnes funktioner kunna af statens lagar bindas eller undertryckas; vidare uttalas ett gillande af de tyska biskoparnes och öfrige andliges uppförande, och resolutionen kulminerar i den förklaringen, att det tyska rikets nuvarande författning och dess utrikespolitik böra förkastas, att arbetarerörelsen bör hämmas genom lämpliga åtgärder från statens sida och slutligen att de tyska katolikernas uppgift är att med oförtrutet mod arbeta för kyrkans, det tyska folkets och den enskildes ! Utrikes-Nyheter.