Dagens Nyheter – 22 juni 1874, sida 1

han tänkte, han kändö, att det var om sin egen frihet hon talade. — Fråga mig icke! svarade han hastigt. Ni skulle göra mig till en sofist, om det behöfdes för att försvara er sak, Det onda kan aldrig rättfärdigas, äfven om det begås för att åstadkomma något som i och för sig är godt, Men för att tjena er, för att hjelpa er tror jag nästan att jag ej skulle rygga tillbaka för någon synd. : Orden yttrades utan någon synnerlig eftertanke; men de inneburo i alla fall en lika fullkomlig som förfärlig sanning. Huru stark hans hederskänsla än var, skulle han säkerligen glömma alla de principer han hittills under hela sin lefnad troget följt, om denna qvinna en gång hviskade i hans öra: — Synda — synda för min skull! Han tänkte, ntt han icke skulle kunna vägra henne någonting — ej ens sin ära; som dock var hans enda arf och rikedom, om hon verkligen ville taga den ifrån honom. Och . detsamma tänkte hon, och hennes blick fördystrades. Vore det icke grymt af henne att ha räddat hans lif, endast för att låta honom lida hvad värre är än döden? — Hvad jag nyss frågade er hade intet afseende på mina personliga förhållanden. Hvad beträffar er antydan att ni icke är någon sofist, så måste jag, om så verkligen är fallet; förklara att ni står ofantligt långt efter