dan tvenne gånger inlemnat sin begäran om entledigande från krigsministerportföljen i följd af det motstånd hans reform beträffande armåens organisation rönt. Hans afsked har åtföljts af stora hedersbetygelser för det nit och skicklighet han visat i statens tjenst. Han har på egen begäran blifvit utnämd till militärkommendant öfver Steyermark, Kärnthen och Krain. Till hans efterträdare har general Koller blifvit utnämd, hvilken förut varit ståthållare i Böhmen. Från Spanien berättas att marskalk Concha fortfar med sina operationer mot Estella. En republikansk armåekår står nu vid Tafalla, en stad som ligger öster om Estella, på vägen till Pampelona. Marskalk Concha har genom sin taktik upphäft belägringen af Vittoria, tvungit carlisterna att anlägga starka förskansningar vid Los Arcos för att betrygga Estella mot ett anfall i fronten och genom sin marfch längs floden Ebro till Tafalla tillintetgjort alla Dorregarays planer och bragt Don Carlos trupper i en sådan ställning att de kunna vara förberedda på möjligheten af ett anfall på alla sidor af den triangel, som ligger mellan städerna Pampelona, Miranda och Calahorro. Heisotillståndet i nordarmn är nu mycket bättre än förut, och många sjuklingar hafva nu återkommit till sina kårer. Den gamle general Espartero har någon tid befunnit sig mindre väl. Han hyser ett lifligt intresse för fälttåget och skall hafva gifvit marskalk Concha många nyttiga råd. Carlisternas hufvudstyrka befinner sig i trakten mellan Estella och landsvägen från Tafalla till Pampelona. Den anses utgöra 28 bataljoner och 16 kanoner. Deras lasarett och förråd hafva blifvit förlagda i Tolosa eller Baztandalen. — Det berättas att ett myteri uppstått bland Don Carlos trupper i Guipuzcoa, och det säges att Don Carlos för att qväfva den upprorsanda, som vill sprida sig, låtit skjuta vid Tolosa 18 underofficerare, som försökt uppvigla manskapet. VED ENTER VT ETIKEN TI VAS TAFWONTET AN DTETR