inom och utom landet. Om det ministerskifte; som nu synes förestå, kunde befria landet från detta partis herravälde och leda till ett verkligt Smbyte af system, skulle denna hän? delse säkert helsas med glädje i hela landet. Men utan en verklig system-förändring skall ett större eller mindre ombyte af personer, och isynnerhet ett sådant, som; med till en del nya personer, blott fortgår på den hittills till Danmarks olycka beträdda vägen, blifva rm utan betydelse. Döt är en märkvärdig villfarelse att demokratien skulle kunna ställa sig välvillig mot nya personer med de gamlas grundsatser, Hvad venstern fordrat af ministeren Holstein, måste han fordra af hvarje annan minister, och. det är hans pligt att fortsätta striden till dess den folkliga sjelfstyrelsen erkännes såsom berättigad. Vi kunna försäkra Fedrelandet, som lofvar, partiet, att man nog skall kunna hitta på ett och annat oskadligt medgifvande, som kan göras det, om det vill förhålla sig fredligt och gifva med sig i det väsentliga, att partiet icke är sinnadt att uppifva sina grundsater derför att nya män omma till styret. Möta de nya ministrarna med samma program som de gamle, är yår ställning till dem klar och vilåta icke skrämma oss af Fedrelandets hotande anmärkning, att en ny minister icke kan vara iaskränkt till de redan försökta, men icke tillräckligt .verksamma konstitutionella medJen. Vi tillåta oss tillsvidare att betvifla, det män skola finnas, hvilka hafva mod att bilda en stridsregering med mål att begå ett brott mot författningen; men skulle det verkligen finnas män, som äro ense med Fedrelandet deri, att det är konungens pligt a fortfarande omgifva sig med rådgifrare, hvilka äro redo att fortsätta striden mot lans dets meniga befolkning, och hvilka icke ryga tillbaka för det ansvar de ådraga sig in ör konung och folk genom att bilda en sås dan regering, då tvifla vi heller icke på att det meniga folket skall veta att värna sina rättigheter.