Dagens Nyheter – 20 juni 1874, sida 1

SEXTONDE KAPITLET. Så snart Idalia skilts från Conrad Phaulcon, begaf hon sig, eftersom middagens hetta ännu ej inträdt, ut i sin lilla trädgård. Hon gick en stund fram och åter, beskuggad af de lummiga träden; derefter slog hon sig ned på en stenbänk, hvarifrån hon hade den ypperligaste utsigt öfver hafvet. Hunden Sulla lade sig, som vanligt, vid hennes fötter. Här i ensamheten gaf hon luft åt sin. djupa bedröfvelse, hvilken hon icke velat blotta inför sin fiende. Ett passioneradt hat afspeglade sig då och då i hennes ögon. — 0, Gud! utbrast hon halfhögt; jag som en gång trodde på denne man, såsom andra qvinnor tro på sin religion! Hvilken oerhörd galenskap!... Men jag var så ung på den tiden; — huru kunde jag veta, att så mycken -eländighet dolde sig under hans nobla yttre? Hunden, som tillslutit sina. ögon och låg med nosen mot marken, upplyftade plötsligt sitt hufvud och begynte skälla i vredesmod. Han hade hört grefve Phaulcons steg på andra sidan om villan, och han hatade honom med en hunds bela oförsonlighet. En DATA! 40