Dagens Nyheter – 20 juni 1874, sida 1

af presten; de tro och veta ingenting annat än hvad traditionen har att meddela; deras dagar äro alla lika från solens uppgång till dess hon nedgår; de älska icke, de hata icke, de äro såsom åsnorna, hvilka de drifva, följa tåligt den väg, som föreligger dem, och sörja icke för någonting annat än födan; kanske äro de afundsvärda. Han reste gig upp och kom fram till henne. — Förtala icke er sjelf! Ni är den, af hvilken jag minst skulle ha väntat ett sådant yttrande. Icke skulle väl ni vilja förlora dessa tankar, som vandra genom evigheten för att i utbyte vinna den frid, som har sin orsak och källa i okunnigheten? Hon vände sitt ansigte till honom, och dess vackraste leende spelade på hennes läppar och i hennes ögon. — Nej, ni har rätt — det skulle jag ej vilja. Bättre att känna gudarnes hemligheter, om ock denna kunskap skulle kosta oss smärta och oro, än att föra ett djuriskt lif utan smärta. Det är blott i våra mörka stunder vi vilja sälja våra själar för en hvila utan drömmar. — Mörka stunder! Skulle då ni ha sådana? Ack! om ni blott ville ha förtroende för mig — om det blott funnes något sätt, hvarpå jag skulle kunna tjena er... Hennes ögon mötte hans med ett uttryck af tacksamhet, ehuru hon på samma gång