Dagens Nyheter – 19 juni 1874, sida 2

4 307 hälle, och för hvilken sjelfva Vatikanen har skälsatt:bäfva: En bitter ironi gömde. sig under de icen artig ton framisagda . orden. Victor: Vane hade så länge varit en-fiende till och förrädare mot: Giulio: Villaflor; att han icke kunde med -ens safstå från det -åtomordentligt ljufva nöjet att på ett .förbindligt sätt stinga prelaten. Hvad han nus yttrat. gjorde åsyftad verkan. Neapolitanarens harm; väcktes; åter rodnade hans kinder, hang. näsborrar; vidgades, hans tunna läppar darrade; för ett ögonblick-förlorade han: ;palate-presteås blida yttre, Och något. af. Richelieus, Grarivellas sellerWolseys Brtogana förmärktes-hos honom. Han gjorde en rörelsb, likasom ämnade han stiga upp från stolen — man skulle kunnät tro, att han stod i begrepp att omgjorda sig med sitt svärd; för jatt, likasom krigare-biskoparne i forna dagar, draga i härnad: mot kyrkans: och kungens fiender. — Trör ni jag fruktar pöbeln? — detta kreatur, som kryper; då det ser piskan, som sparkar .den fallne, som viftar på svansen och gnäller, när dess mage är tom, men icke ens-har: vett att gå ur vär gen för, fölk, när det är.mätte Jag frukta öbeln! Nej, vid Guds moder, sådan:tr are är jag ej: