Dagens Nyheter – 18 juni 1874, sida 1

panteist, en monoteist eller en darwinist, allt efter omständigheterna; men bland katolska biskopar var han ovilkorligen en ödmjuk anhängare af den enda saliggörande läran. De träffades såsom personer, hvilka ofta sammankommit för att befrämja ömsesidiga intressen; men de möttes ock såsom personer, hvilka ha att spela ett högt och svårt spel med hvarandra, i hvilket korten måste omsorgsfullt döljas. Båda voro fulländade diplomater. Spelet börjades mycket artigt, mycket försigtigt, men fortgick raskare och med mindre betänksamhet än vanligt; ty den, som förut unnat monsignor några points endast för att derigenom locka honom i fällan, visade sig nu villig att på fullt allvar skaffa honom trumf i handen. Detta var, som sagdt, icke den första audiens, denne mäktige biskop, Vatikanens gunstling, gifvit en man, hvilken ända till denna dag varit hans kyrkas, hans konungs, hans gplaners och hans politiks oförsonligaste fiende; ty Giulio Villaflor hade blifvit duperad, trots all sin skarpsynthet, samt trott att den finurlige engelsmannen gick hans ärenden, under det han sjelf i verkligheten gick engelsmannens ärenden. Monsignor hade sitt silkesnät utbredt öfver Italien, Frankrike, Österrike och äfven Spanien; monsignor hade sina hemliga agenter, som flitigt inberättade till honom hvad gom tilldrog sig; monsignor visste