-— 00 -—af dessa grofva brott, som lagen framför alla andra brännmärker, emedan de stinka af blod;; tvärtom hade han städse betraktat sås dana brott såsom bevis på okunnighet, rås het eller dumhet hos derag utförare. Nu var han kommen i den sinnegstämning, då menniskan förtviflad utropar: Du onde ande, som jag skytt, blif min Gud! — Jag har alla deras kort i mina händer, tänkte han. Ett ord af mig — och hennes stolta, sköna hufvud skulle få luta sig mot unken halm på stengolfvet i någon fängelsehåla! or ; Sedan denna tanke en gång vaknade hos; honom, slog. den snart allt djupare rötter i hang själ; och dervid undergingo hans anletsdrag en högst sällsam förändring. De eljest klara och leende ögonen förmörkades och antogo ett uttryck af grymhet; pannan lade sig.i djupa veck, och läpparne sammanpressades. Det i sig sjelf ganska behagliga ansigtet hade i en hast förvandlats till en skurk-fysionomi. Han upptog. ur sin ficka ett bref, skrifvet med en fin ital ensk handstil, en sådan stil som Macchiavelli eller Johan af Medici eller. Aquaviva måste ha skrifvit. Han läste episteln långsamt, noga begrundande innehållet af hvarje rad; derefter stoppade han den. åter. på -sig med en min af förakt. Det fans icke en menniskohjerna i Europa, som han ansåg kunna mäta sig med hans egen.