Dagens Nyheter – 17 juni 1874, sida 1

RM besatt en skarpsinnighet, som skulle kunnat göra bonom till en utmärkt och segerrik statsman; och han hade måhända också blifvit en sådan, om icke vissa omständigheter legat emot honom. Såsom det nu var, såg han ryktets portar stängas för sig i följd af sin mindre fördelaktiga samhällsställning och sin brist på penningar. Eftersom han icke kuhnat komma fram på den legitima vägen, hade han egnat sig åt den politik, som bedrifves i det tysta och egentligen består af stämplingar och intriger. Han hatade Österrike; och han ville göra allt hvad i hans förmåga stod för att förödmjuka detta land. Förutom denna stämning fanns mellan honom och hans bundsförvandter gå godt som ingenting gemensamt. För den teoretiska republikanismen, för Italiens pånyttfödelse, för Ungerns och Polens frigörelse eller för garibaldisternas högtrafvande ider och planer hade han aldrig haft den ringaste sympati. Men han älskade den makt, som han ansåg sig kunna vinna dergenom att han, slöt sig till de starka partier, hvilka arbetade för nämnda intressen; han älskade intrigerna, emedan han hade så utmärkta anlag för att intrigera; han förutsåg, hvad som då ännu icke inträftat, de neapolitanska Bourbonernas fall; han hade hasardspelarens lynne, ty det roade honom att pröfva lyckan; han hade statsmannens