Dagens Nyheter – 17 juni 1874, sida 1

ärelystnad, ty under hans bemödanden att störta det bestående doldes städse afsigten att begagna den derefter uppkommande förbistringen till att svinga sig sjelf upp till makten. Tack vare sin klokhet, hade han visserligen redan förvärfvat sig ett ganska stort inflytande inom de partier, som i honom gågo en bundsförvandt; men härmed vår likväl i sjelfva verket föga vunnet. Annu i denna stund besatt han ingen verklig makt; med allt hvad han utsått hade han ingenting skördat — hans skulder, som tillväxt med oerhörd hastighet, hotade att nedtynga honom. Då han nu betraktade sin ställning, sådan den var — i allmänhet gaf han sig icke tid till dylika betraktelser — såg han sanningen; och sanningen var ganska nedslående. Han såg ätt han i sin mannaålders blomma stod utan någon karrier, utan någon framtid för sig; att han med alla sina talanger, sitt goda hufvud, sitt nobla väsen, icke var någonting annat än en äfventyrare; att pekuniär och gocial bankrutt hotade honom; samt att — sedan han upphört att få umgås i de förnäma kretsarne och i följd deraf förlorat sin prestige inom demokraternås klubbar — han skulle vara ingenting mera och ingenting mindre än en spion; en kannstöpande tiggare. Vid tanken härpå var han nära att hata ess (RINBG