Dagens Nyheter – 15 juni 1874, sida 1

än hvilket penningebelopp gom helst, huru mycket jag än älskar det kära guldet. Mutor! Hvilket fult ord! Mutor äro såsom medikamenter ; litet hvar tager dem;:men ingen talar om dem. Och hvad menar ni med er frigifningt ? Ni är ju fri som foglarne i rymden. I stället för att svara honom yttrade hon ånyo med isande köld: e — Lemna mig eller låt mig gå. Endera af oss måste genast aflägsna sig ur detta rum. — Ja, jag skall gerna gå, så snart ni besvarat två frågor, som jag ännu har att ställa till er.. För det första: vill ni bryta er ed? Denna heroiska blick, som man någongång förmärkte hos henne, och som förlänade hennes skönhet dess mest imposamta behag, lyste pu emot honom, när hon, trogen sin stolta natur, som aldrig tillät henne att tigga om en nåd, äfven om det gällde att undgå det grymmaste öde, helt lugnt och bestämdt svarade: — Nej! — Ah, det var klokt och rätt, ma belle! Och nu till den andra frågan; vill ni gifva mig pengarne? — Nej! Detta svar afgafs i precis samma ton som det föregående. Segerglädjen i hans ögon försvann,