Dagens Nyheter – 15 juni 1874, sida 1

vv hårdt; han vände sig med en suck från den, som betraktade honom — ännä drömde han om Idalia. Vid denna rörelse drog sig Phaulcon ofrivilligt tillbaka. Han var just icke så modig, när han hade: attgöra med folk; som han ansåg vara i stånd till att-försvara sig, och för Örnen från gränsen hyste han allt sedan äfventyret i Moldauskogen en fruktan, hvilken var nästan lika stor som hang, hat. Samtidigt kom han ihåg åtskilliga förhållanden, :som han förr icke tagit i betraktande, och-som bjödo honom att vara försigtig. Han tänkte bland annat på Idalia och på de menliga följder, som vore att befara för hans egna planer, om han, snart sagdt, utanför hennes port gjorde sig skyldig:till .ett nesligt mord. Han fästade på slumraren en dröjande blick — hatets blick är. alltid minst lika långvarig oeh begärlig .som kärlekens — derefter aflägsnade han sig med hastiga, ljudlösa steg. En timme senare hade han öfverfarit sjön och befann sig på fasta landet. Han nalkadeg ett palazzetto vid hafvet, som för tillfället beboddes af hans vän Victor Vane. Anländ till:huset, passerade han osedd flere zum, tills ban slutligen i ett litet skrifkabinett fann den han sökte. — Nåå?. utbrast Viotor, så snart han blef honom varse,