Dagens Nyheter – 15 juni 1874, sida 1

— Och hvarför icke? — Emedan hvarje summa, som jag nu gåfve er, skulle synas vara gifven derför att jag fruktade er. Men att sjunka så djupt, det borde ni veta att jag aldrig kan. Allt, hvartill jag förpligtat miggenom min ed, skall jag hålla; något vidare har ni ej att vänta af mig. Allt annat, som förenat oss, är från och med denna dag annulleradt. — Huru? Ar det er mening att förneka mina rättigheter öfver er? Menar ni, att det någonsin kan bli möjligt för er att utan mitt fria samtycke annulera en sådan förbindelse, som förefinnes mellan oss? Menar ni att, om ni låtsar ha glömt det förflutna och alla mina anspråk på er, jag skall tillåta, att er glömska för beständigt får fortfara? — Glömskat? Ack! ni misstager er fallkomligt, om ni tror att jag skulle kunna någonsin glömma detta olycksdigra förflutna. Men hvad jag vill säga, det är att jag icke längre skall tillåta er att ockra på ert förhållande till mig. Jag har redan alltför många år fördragit era prejerier. — Men, vid himlen! Jag yrkar... — Ni har ingen rätt att yrkal Om ni behöfver pengar, så vet ni till hvilket pris ni kan få dem: återgif mig min frihet, för så vidt det står i er förmåga att göra det.