Dagens Nyheter – 13 juni 1874, sida 2

— 21 — som dödade sin går, fastän han visste. att hon värpte guldägg. Jag skulle för ingen del vilja ruinera er; men äfven om jag gjorde det, så vore ju ej skadan så stor Ni vet väl, ett mången af era vänner skulle med största beredvillighet tillhandahålla. er hvad ni kan behöfva för era utgifters bestridande. Hon vände Big plötsligt till honom med en förnärmad min. Haa hade omsider lyclyckata göra slut på hennes lugu. Hennes kinder rodnade, hennes läppar darrade, icke af fruktan, utan gaf vrede,.och hennes ögon gnistrade. .. — Säg ett enda sådant ord till; och ni skall aldrig mera få komma: i min närhet, om jag också för att bli er qvitt måste söka en fristad för min återstående lefnad i ett kloster. Jaså! är ni verkligen så eländig? Har ni ingen skam qvar? Om han icke helt och hållet saknade all skam, funnos likväl ögonblick, då han var så elak och dålig som trots någon menniska i verlden, nemligen när djefvulen allena beherrskade honom och nedtystade hans sömniga samvete. Han skrattade högt. — Vreden förhöjer, hin besitte mig, er skönhet, min nådiga. Förmodligen är det af sådan anledning den tillkommit; ty någon rättighet till att vara ond har, ni, såvidt jag förstår, icke. Det tillkommer damer,