Dagens Nyheter – 13 juni 1874, sida 2

I En missionsvän har begärt plats. för följande; Med anledning af det utdrag ur Das Ausland, som i dagens nummer af D. N. förekommer tom den svenska missionsverksamheten i hedniska länder, tager jag mig friheten bedja om införandet af dessa rader i eder aktade tidning. Det är icke min mening att hålla några lokal öfver den svenska missionen: jag vill blott rätta några väsentliga misstag, till hvilka hr Maltzan gjort sig, medeller omedvetet, skyldig. Det är icke sanning att någon bestämmelse finnes derom att en svensk missionär ej skall stanna mer än 3 år i Afrika. Lika osannt är det, att han: för dessa. 3 års mödor får till belöning pastorat i Sverige. Af alla missionärer, som på senaste tiotalet utgått från Sverige, hafva icke mer än tvenne för sjukdom återkommit till fiderneslandet (hvilka icke erhållit pastorat!), alla de öfriga hafva antingen dukat under för klimatfebern och fått sina grafvar tillredda i Kunamalandet, trettiofem dagsresor med kameler från Massua, eller arbeta de ännu i missionens tjenst, Det är icke sannt att missionärerna i Massua endast lefva ett gemytligt stillebenX, ty de hafva dels en ganska stor skola, i hvilken frigifna hednabarn undervisas, dels en sjukvårdsanstalt vid Eilets varma källor i närheten af staden, dels predikoverksamhet bland abyssinska invånarne i Hamazån. Det är icke sannt, att de svenska missionärerna tagit lektioner i kamelridt för att använda den inhemtade färdigheten vid resor i Abyssinien, ty deras hufvudstation var, som nämdt är, Kunama, från hvilket land de blifvit fördrifna icke af hedningarne utan af turkiska militärchefer af orsak, att missionärerna vägrade blifva deras skattindrifvare. Det är icke sannt att protestantiska missionärer drifvit saken derhän, att man i Abyssinien endast skänker dem en medlidsam axelryckning. Konung Theodor fördref de katolska Taissionärerna, men visade deremot stort intresse för de protestantiska, ända till dess europeiska äfventyrare lyckades stämma konungen till misstro för alla europeer. ban konungen Meneleki Shoa har skriftligen begärt att få protestantiska missionårer i sitt land och lofvat dem både skydd och tillåtelse att bland hans galla-stammar missionera. j Guvernör Minzinger, sjelf katolik, har under all den tid svenska missionärer varit i Massaa visat dessa stor vänlighet och hjelp och sedan han blef egyptisk generalbefälhafvare och guvernör öfver Bogosländerna öppnat väg för svenskarne att, under hans skydd, ånyo börja missionen bland Kunama-folket.) Allt detta synes mig utvisa alldeles motsatsen till hr von Maltzans beskyllningar, hvilka äro temligen stora bevis på hans obekantskap med den sak han vidrört. Det är en allmän sanning, att för att kunna sanningsenligt bedöma en sak, måste man känna den; men för att känna den svenska missionen i Afrika borde hr Maltzan allt haft rerå tid, än att, som nu var : fallet, på en dag händelsevis få se en missionär taga lektioner i kamelridt. Man kan således lätt bilda sig ett omdöme om huru mycket förtroende man bör sätta till hr Maltzans lättsinniga uppgifter. Stockholm den 12 juni 1874. C..0..B. Häremot måste göras den anmärkning, som ligger nära till hands, att friherre von Maltzan, som verkligen är en i hela Europa ansedd — resebeskrifvare, dock på stället -har hört omdömena öfver de svenska missionärerna, medan deremot de berättelser om dem, vi här hemma genom?missionssällskapet undfägnas med, grunda sig på uppgifter från missionärerna sjelfva, hvilka icke kunnat annat än måla sig så ljusa och nyttiga som möjligt. Kommer så an på hvilkendera källan, den opartiska eller den intresserade, som allmänheten mest vill sätta tro. — Engelska underhuset visade för ett par år sedan tydligt att det åtminstone hyste en niycket dålig tanke om resultaten af missionsverksamheten. Det sade rent ut att det ansåg denna mer skadlig än gagnelig. 4) Från den katolska missionen har Minzinger, hjälket torde vara bekant, varit utsatt för ett mordförik.