Dagens Nyheter – 13 juni 1874, sida 2

ivarjehanda nyheter. Fransmannens ordningssinne är beundransvärdt, och hans hus icke mindre. än hans klädsel är alltid i det förträffligaste skick: Man vet, att han tycker om att kläda sig väl, men hans toalett är enkel; smakfull, så att den ej sticker i ögonen, ty hufvuduppgiften är ju alltid: att icke sticka af (ne pas se distinguer). Det han bär på sig måste emellertid vara äkta. Ingen fransman skulle gerna vilja gå med franskt guld eller ens mindre gedigna. guldsmycken, och ingen fransk borgaredotter kläder sig i tunnt siden eller begagnar tvetydigt linne och nedtrampade skor. Duktyg, lakan m. m. äro enkla, men af god och stark vara. Alldeles å samma sätt förhåller det sig med måltierna. Fransmannens måttlighet har blifvit ett ordspråk, och hans bord är äfven ytterst enkelt; till ersättning förtär han blott utsökta varor; olja och smör, kaffe och kött äro likaså utmärkta i ett simpelt conciergerie som på den rikes bord. Kök och toalett äro rent af en lifsfråga, som upptager en god del, icke endast af husmoderns, utan äfven af husfaderns dag, och den sparsamme fransmannen sparar. sällan på skillingen ät dessa båda håll, åtminstone aldrig då det gäller qvaliteten, om äfven. någon gång ifråga om qvantiteten. Härifrån förskrifver sig äfven den franska detaljhandelns gedigenhet, och duglighet. Den engelske, tyske och amerikanske köpmannens djerfhet anses af den franske detaljhandlaren såsom dumdristigbet, han tänker ständigt blott på säkra, bepröfvade kunder, bepröfvade källor, bepröfvad qvalitet, han inlåter sig endast högst ogerna ens på de mest blygsamma spekulationer, men man kan alltid vara säker på att hos honom finna samma varor och samma pris. Fällmarskalk Ifolike sem dansk löjtnant. 1 det senast utkomna häftet af öfverste Vaupells verk Den dansk-norska. härens historia meddelas följande: Blandde officerare, som 1822 begärde och erhöllo afsked för att gå i utländsk krigstjenst, var Helmuth Karl Sörnhord Moltke, som nu är Europas berömdaste general. Han blef dansk landkadett 1813 och började med 50 rdlr årlig lön, men inskrefs gedermera bland pagekadetterna, för hvilka hotkassan betalade 200 rdlr om året och som undervisades i en särskild klass i de högre militärvetenskaperna. År 1819 utnämdes hän till officer och anställdes som löjtnant vid Oldenburgska regementet. Efter tre år begärde han afsked för att gå i preussisk tjenst. Han var fattig och bad alt, om afskedet beviljades, få de tre följande månadernas lön i reseunderstöd; men Fredrik VI fann det tillräckligt nådigt, att han beviljade Moltke afsked;