Dagens Nyheter – 13 juni 1874, sida 2

F vit gjordt sedan den 24 mej 1873, var att landet ej kunde bestå utan en ordnad styrelse ; att hvarje annan styrelse än en behörigen organiserad republik vore ur stånd att kämpa mot bonapartisternas ansträngningar; och svaret var att man måste låta sig nöja med en provisionel regering ännu i 6!; år. Och detta var icke allt. Lika löjliga som medgifterna voro, lika fåtaliga voro förslagets förfäktare; ej mera än 53 kunde vinnas för att underteckna fredsartiklarne bland en kår af 160; och under det en splittring visade sig i sjelfva den högra centern, uppstod det en annan och ännu större mellan den högra centern och dess närmaste grannar af det moderata legitimistiska lägret. Ett mera gagnlöst steg hade aldrig tagits och slutet på så mycket arbete var en ny söndring i den gamla majoriteten och å vensterns sida ett bestämdt tillbakavisande af det framlagda förslaget. Den venstra centern insåg att förlikningsanbudet var riktadt särskildt till den, och dess medlemmar sammanträdde för-att öfverlägga hvad deras svar skulle blifva. Det är orättvist att säga att de drefvos till sitt beslut genom något annat än fosterländska bevekelsegrunder. De kände nödvändigheten att bilda ett förbund mot bonapartismen; de voro färdige att för detta ändamål komma öfverens på hvad vilkor som helst, blott man försäkrade dem om det förevarande ändamålet; men på samma gång kunde de ej annat än inse att den högra centerns förslag gick i en alldeles motsatt riktning mot den plan man hade i sigte; att istället för att upprätta en makt, som kunde göra motstånd mot fienden, försvagade man och bragte till vanmakt alla statens krafter. Den venstra centerns. program gifver känslan häraf ett mycket lyckligt och lämpligt uttryck i en mening, hvilken hädanefter skall blifva en lösen, som skall åtskilja de båda partierna: marskalk Mac Mahon bör icke blifya president i en sjuårig. republik, utan han skall under sju år vara republikens president. Dettaärisgen ordlek, utan en verklig och vigtig åtskilnad. Icke mindre vigtig är slutmeningen i handlingen rörande nationalförsamlingens oundvikliga upplösning. Jag måste omnämna att under det den högra centerns manifest ej hade mer än 53 underskrifter bland 160 medlemmar, och medan de, som tecknade under det vägrade att offentliggöra sina namn, underskrefs den venstra centerns manifest af mora än 100 medlemmar — det vill säga nästan hela partiet. Den spenska regeringen har sändt ett cirkulär till sina representanter i utlandet med tillkännagifvande att regeringen skall bemöda sig så mycket i dess förmåga står att återställa ordningen och bringa till ett slut kriget med carlisterna och insurgenterna på Cuba. Regeringen gör intet anspråk på erkännande, men hoppas, att dess bemödanden att qväfva anarkien och absolutismen skola uppskattas af de utländska makterna. Då, slutar cirkuläret, det närvarande undantagsförhållandet har upphört skall det spanska folket få tillfälle att uttala sin mening utan påtryckning från något håll. Carlisterna hafva li it ett nederlag nära Grandessa i Arragonien. De stodo under befäl af don Alphonso och deras trupper voro delade i fyra afdelningar. Striden varade i fem timmar. Carlisterna förlorade 30 mani såtade och 30 i fångar och ibland dessa en af sina anförare och åtskilliga officerare. a ror