Dagens Nyheter – 13 juni 1874, sida 1

-— WUV TTR Han var nu allena. Öfver hans läppar kommo aldrig några eder — han var dertill alltför fin; men i sitt innersta uttalade han öfver henne en vild, förfärlig förbannelse. Hän hatade henne, derför att han genom henne drifvits till hvad han hos andra män kallade galenskap; han hatade henne, derför att hon genomskådat de blandade motiverna i hans hjerta; han hatade henne, derför att hon med förakt afslagit hans frieri och dymedelst låtit honom spela en, såsom han sjelf tyckte, löjlig roll; han hatade henne, för det hön var så förtjusande, så snillrik och så stolt. . För att vinna henne syntes honöm ingen risk för stor; i henne hade så till sägandes hans ärelystnad blifvit förkroppsligad. Derföre var det så bittert för honom att tänka, det Kon — hvilka dyra eder och försäkringar han än måtte använda för att öfvertyga henne om sin kärlek — dock aldrig skulle tro derpå. FJORTONDE KAPITLET. Redan tidigt den följande morgonen träffa vi Idalia ånyo i hennes villa. Hon befann sig i en liten salong, hvars fönster vette åt hafvet. Hennes hufvud var TDALIAG 34