Dagens Nyheter – 13 juni 1874, sida 1

att hon skall välja. På en liten opera-souper eller vid en tåte å tåte i er boudoir kan ni diktera de beslut, som i vigtiga frågor skola fattas af Europas regeringar. Ni har alla konspirationens trådar i era händer, ni känner kabinettens hemligheter, och ni förfogar dessutom öfver de allra kraftigaste medel till att genomdrifva hvad ni önskar; ty när förnuftsskäl icke längre hjelpa, har ni er oemotståndliga tjuskraft att tillgripa. Det är sannerligen den största makt, som låter tänka sig — en Antonias, Marcias, en Olympias, en Pompadours makt! Hvad fattas väl den, som hunnit till en sådan point? — Endast hvad som fattades de personer, hvilkas namn ni uppgifvit — hedern! — Hedern! Huru kommer det sig, att ni i en hast fått så mycken kärlek till hvad detta ord innebär? Det var en tid, då ni icke tänkte på annat än att njuta af era triumfer. — Det tillkommer icke er att förebrå mig detta. En skugga utbredde sig öfver grekeös vackra, vältaliga anlete. — Förebrå! Jag ville snarare förebrå er den förändring, som tycks ha inträdt hos er, sedan vi sist sågo hvarandra. Men hvarför fortsätter Di att bemöta mig på detta stela sätt, såsom vore jag en främling, Idalia? Ni har dock en gång älskat mig.