Dagens Nyheter – 12 juni 1874, sida 2

Meddelande från allmänheten. ERIKSMESSO-LUSTFÄRD 1874. Den 1 maj, som förr varit sommarens första förlustelsedag, har i denna kungens tid i stället blifvit den 18, eller Ersmessodagen. Jag liksom mången annan ämnade mig till Djurgården, men kom i stället att besöka Svartsjö i anledning af tinget derstädes och fick dervid tillfälle att bese Svartsjö slott. Det tyckes nu luta till sin undergång. Kungligheten deromkring synes äfven vara öfvergifven; gräset växte inpå slotts murarne; skräpigt öfver allt. Under Gustaf Adolfs-linden var ett skåp eller kur, som lär innesluta konung Gustaf II Adolfs och Oxenstjernas byster, och deromkring några löfhögar till vakt. Det ser sålunda ut som detta ställe skulle vara alldeles lemnadt åt sig sjelf; dock lära icke obetydliga summor, utbetalas för dess underhåll och renhållning. Åt parkoch prydnadsträden egnas likväl någon omsorg, i det de här och der afputsas på höjden. Ändå någon prydnad för den kungliga egendomen ! OM ARBETARE-STREJKER. Tillegnadt hrr arbetare. Vi erkänna riktigheten af satsen: Arbetaren är sin lön värd. Arbetaren sprider i sitt anletes svett nöje och välmåga bland de bättre lottade folkklasserna. Och hvem af oss, som vr I kallas en förnuftig menniska, kan väl neka arbetaren hans välförtjenta lön, utan att någon så kallad strejk behöfver förekomma, Insändaren af dessa rader tror att ingenting är otjenligare än dessa oupphörligen inträffande arbetsinställelser, som ej medföra något annat resultat än det största obehag för både arbetsgifvare och arbetare. Det brådskande arbetet upphör, arbetsförtjensten upphör, lugnet upphör och oenighet uppkommer. Hittills hafva arbetarne till det mesta fått sina, mänga gånger ganska stora anspråk uppfyllda, men hvilken af alla dessa arbetare, som försökt sig med strejk, har det bättre än förut? Jag tror snarare motsatsen, ty genom detta eviga strejkande höjas prisen å nästan allting, och följden blir den, att de sjelfva få betala mer än den af dem begärda förhöjningen. Det mest sunda sättet att gå tillväga i sådana, ämnen som de nu ifrågavarande är, enligt min tanke, det fredliga. Hvad som ej kan vinnas med godt, vinnes ej med ondt, utan att ondt kommer igen. Derför bort med strejkandet, och försöken att på fredligt och humant sätt få edra önskningar tillfredsställda! Då behöfva inga arbetsinställelser komma i fråga, hvilket endast är att nedsätta eder sjelfva, och hvaraf den värsta skadan drabbar eder sjelfva. Äfven ville jag föreslå att mellan hrr principaler och hrr arbetare upprättades minst 3 månaders kontrakt, och 14 dagars uppsägningstid. Detta vore ialla händelser ett godt skydd för både: arbetsgifvare och arbetstagare. s. A. N d