Dagens Nyheter – 12 juni 1874, sida 1

0 FEAR I samma stund orden undföllo honom ångrade han dei. Idalia såg på honom med en blick af stolt likgiltighet; men, hon visade ingen öfverraskning, ingen oro, och ännu mindre någon förlägenhet: — Om ni endast infunnit er för att spionera på mig, så skulle. jag helst. so att Di så fort som möjligt åter aflägsnade er. — Ack nej! Hör mig! Jag kan icke längre spela den kalles, den passionsfries roll. Jag återvände: hit i afton för att säga er hvad ni mycket väl vet förut — att jag älskar er! Hon åhörde honom med samma likgiltighet och svarade dereftör icke utan ironi: Jag tänker att vi känna hvarandra alltför väl för att något kärleksförhållande oss emellan skulle komma i fråga. . Emellertid må jag säga, att jag aldrig trott er yara i stånd till att begå en sådan sottise som den ni nu gjort er skyldig till. Han såg på henne med bitter smärta. Sjelf hade han alltid varit hjertlös och stolt öfverssin hjertlöshet; Han hade under hela sitt lif städse gjort narr af andra män för det de ledo i följd af obesvarad kärlek; men nä var det-slut med hans visdom, nu var han icke alls böjd för att skämta. Han älskade ; henne -med en. öfverväldigande passion och fann sig ur stånd till att öfvertyga Kenne derom, Vältalig sem han var af naturen, företog han sig emellertid 33 IDALLA