Dagens Nyheter – 12 juni 1874, sida 1

— Ni tror lika mycket på den ni nu åkallar som jag tror på er kärlek. Min bäste herr Vane, både ni och jag känna verlden alltför väl för att icke denna lilla komedi skulle trötta 0ss begge, om den länge fortsättes. Ni måste afsluta den eller också jag. — Nej I hör mig till punkt, svarade han utom sig af harm. Betänk er två gånger, innan Di bestämdt förklarar er icke vilja tillmötesgå mitt hjertas önskningar. Om ni håller tillgodo med min kärlek, skall nii mig ega en slaf; försmår ni den deremot, skall ni finna i mig en fiende, farligare och hätskare än någon, som ni förut haft. Kom ihåg — ni kan icke lätt trotsa mig, ni kan icke omintetgöra de band, som redan förena oss med hvarandra, ni kan icke utplåna min kännedom om allt hvad ni hållit hemligast bär i lifvet. Kom ihåg, hvilkens tanikar; handlingar och intriger jag fullkomligt känner. Jag vet, att ni skulle vilja offra hela er skönhet, om det fordrades, för att förmå mig att icke yppa för verlden, hurusom... — Ni söker skrämma mig? Jag tilltrodde er ett bättre omdöme, yttrade Idalia, i det hon gjorde en stolt, vårdslös bugning samt lemnade rummet förrän han kunde följa eller qvarhålla Henne. Det skulle också ha behöfts, att han varit ännu djerfvare och ännu mera förblindad än han var, för att våga något sådant.