Dagens Nyheter – 12 juni 1874, sida 1

han någonsin förr varit. Dock rörde han ej hennes hjerta, ännu mindre vann han det. Hon var hård, derför att hon kände verlden alltför väl och egde en mycket större förmåga än vanliga qvinnor till att genomskåda personer och förhållanden. Hon såg att det guld, som han bjöd henne, var förfalskadt, att egenkärleken i lika hög grad som kärleken förestafvade hans ord. — Jag förstår: er, svarade hon, när han tystnat. Jag skulle kunna hjelpa er att uppnå hvad ni anser eftersträfvansvärdt, och det vore för r synnerligen glädjande: Er fåfänga, ert begär efter politiskt inflytande och dertill måbända också en smula beundran för mig — se der hvad som drifver er till att föra detta språk, se der det compositum, som ni benämner kärlek. Nåväl, ni kan ju begagna det namnet lika gerna som något annat. Men hvad ert tal om tronerna angår, så — ja, hvad sksll jag säga derom? Jag trodde verkligen att det var på allvar ni kallade er liberal och folkvän. Har det framåtskridande, för hvilket ni kämpar, intet annat mål än er egen upphöjelse? Kronor hänga ej i luften som rogor, till att plockas af hvilken förbigående som helst; men om de skulle görs det, huru förklara, att en man med den politiska tro, som ai bekänner, skulle vilja begagna sig deraf? Båvida jag ej alltför mycket misstager mig, kan denna fråga blott på ett sätt