skulle komma att ske på kredit. Riksinköp banken skulle kunna se sig nödsakad att, såsom Englands bank nyligen gjort, höja diskontot till n 10 procent. Under gynnande kursförhållanden skulle våra affärsmän kunna med fördel exportera guld, liksom förut skett med silfver. Det vore egendomligt att de personer, som yrka på metallmyntets spridning, icke på samma gång föreslå någon inskränkning i sedelutgifningsrätten, ehurn dessa saker stå i oskiljaktigt sammanhang. Den slutliga följden af 28 8:s antaande skulle måhända bli den, att vår Riksbank omme att se sig nödsakad att med sig inkorporerna några enskilda banker. — Då för öfrigt sigterna inom det sammansatta utskottet varit så delade, att icke mindre än :3 särskilda ledamöter reserverat sig mot olika delar af utskottets förslag, och då både utskottet och riksdagen haft så ringa tid att pröfva denna vigtiga fråga, ansåg talaren bäst att saken finge hvila tills vidare, hvadan han yrkade afslag. . Hr Boman. Det vore af vigt att under nu varande goda konjunkturer vidtaga åtgärder till förekommande af de förlustbringande rubbningar i bankrörelsen, som tid efter annan uppstå och under mera ogynnsamma förhållanden skulle blifva högst vådliga. Alla de vådor som den föregående talaren befarat af den ifrågavarande paragrafens antagande finnas redan nu. Enda sättet att förebygga dem vore att få guldmyntet pride bland allmänheten, och till vinnandet af etta önskningsmål vore den nu föreslagna åtgärden det första steget. Hufvudsaken är nemligen tillsvidare att få guldmyntet tillgängligt på så många ställen som möjligt. Sedan denna reform blifvit vidtagen, vore det nästa steget att borttaga de små sedelvalörerna, hvilket för närvarande icke kunde ske utan hämmande af den allmänna rörelsen. Man behöfver icke befara att Riksbanken på en gång skall ansättas med myntuttagning i större skala, enär det icke är meningen att de föreslagna förändringarne skola inträffa genast, utan successive eller allt efter som oktrojerna gå tillända Regeringsformens 72:dra 8 kan icke anses lägga pågot hinder i vägen för denna förändring, då den icke ens nu hindrar de enskilda bankerna att invexla sina sedlar med guld, om de så önska. Frågan om bankens räntesats hörde icke hit, då den, såsom den föregående tal. ganska riktigt erinrat, berodde på helt andrä ömständigheter än en lagstiftningsåtgärd. Spridningen af guldmyntet i den allmänna rörelsen skulle icke medföra några olägenheter för Riksbanken, ty för denna institution vore det likgiltigt om metallen låge i bankens hvalf eller cirkulerade bland allmänheten. Om frågan nu uppsköts, så skulle dess lösning. försvåras, emedan den vilkorliga oktroj, som hädanefter lemnas åt bankerna,skulle samtidigt utlöpa, så att alla bankerna på engång finge anskaffa sitt metallförråd. Hri Nils Pettersson yrkade afslag å denna paragraf och uttryckte sitt ogillande af förslaget 1 dess helhet. Han önskade att finansministern skulle till nästa riksdag inkomma med ett nytt banklagförslag, hvars hufvudgrunder han i största allmänhet antydde. Hr Dickson beklagade, att under debatten om en så vigtig fråga så många platser i kammaren skulle vara tomma och famn sig deraf föranlåten att hysa en ingalunda hög tanke om ledamöternas intresse för saken. Detta förhållande trädde ännu mera i dagen vid en jemförelse med freqvensen under den nyligen: försiggångna. diskussionen angående försäljningen af vin-. och maltdrycker! — Svenska folket hade alltför länge vant sig vid att betrakta en paporslapp såsom. ett under alla omständigheter jullgodt mynt. Detta föreställnihgssättkundeikritiskatider medföra högst betänkliga följder, och det vore derför angeläget att i tid åstadkomma en förändring härutinnan.:— Under de senare riksdagarnes diskussioner rörande 72 8 i R. F. hade Första kammaren ofta från Andra kammaren fått höra förebråelser för ett otillbörligt gynnande af privätbatksintresset; måtte kammaren nu visa att den icke sjelf vill göra sig skyldig till samma fel, som den förut tillvitat medkammaren. Hr Philipson instämde i allo med hr Olsson, men ville tillägga att de enskilda bankerna i allmänhet icke sjelfva äro böjda för den föreslagna förändringen. K. m:t hade infordrat uppgifter från 26 enskilda bankinrättningar, och af dessa hade endast 6 Svarat obetingadt ja; 11 bade afgifvit ett vilkorligt svar, öch 9 hade afgifvit ett afstyrkande utlåtande. — Förslaget 1 den form som det nu förelåge stode i fullkomlig strid mot den:72 8:s anda, äfvensom denna paragrafs ordalydelså icke lade något positivt inder i vägen för detsamma. Hr C. Ifvarsson lade kammarens ledamöter å hjertat vigten af varsamhet i denna fråga, uti vilken meningarne inom utskottet varit så delade, och för hvars pröfning man haft så kort tid. Hr Schultz erinrade derom att riksdagen i medvetandet om behofvet af en förändring i banklagstiftningen uppdragit åt k. m:t att åvägabringa en löshing af frågan. — De enskilda bankerna . äro icke. så Spennytti a som man velat påskina, utan skola beredvilligt underkasta sig en uppoffring, då de anse den varagagnande för allmänheten. Man kunde väl också lita något på de åsigter, som med stor majoritet gjort sig gällande inom Första kammaren, hvarest vi ega så imnsigtsfulla bankmän som hrr ; Dufva, Stjernblad, Wallenberg och Schwerin. Talaren yrkade bifall till utskottets hemställan. Grefve Posse förundrade sig ingalunda öfver ihr Dicksons anmärkning med afseende på den ringa freqvensen i kammaren, hvars ledamöter I voro vana att alltid finna lir D:s föredrag pikanta. Skälet hvarför bänkarne varit mera fullsatta unIder diskussionen om ölförsäljningen vore väl det, att den nu pågående diskussionen förekom Isenåre å aftonen, då kammarens ledamöter iredan fått nög. — Talåren beklagade att en så vigtig fråga som banklagstiftningen förekommit så nära riksdagens slut, att det kunde befaras det den icke blifvit med tillräcklig grundlighet behandlad. Det vore emellertid ledsamt, om iden af denna anledning skulle blifva uppskjuten till en kommande tid, då affärsförhållandena kunde vara förändrade och saken således icke kunde behandlas i samma lugn som jnu. — De anmärkningar, som framställts mot denna paragraf, voro hufvudsakligen trenne. Först och främst hade man gjort en något tenIdentiös invändning, i det man påstått, att geom paragrafens antagande den 72 8 i Regeringsformen skulle eluderas, om icke till sin ordalydelse, så åtminstone till sin anda. Vidare hade man sagt att de privata bankerna skulle uttömma bankens metållförråd: Slutligen hade man velat ådagalägga svårigheterna för de mindre. bankerna att fullgöra förbindelsen att invexla sina sedlar med gwd. Efter att hafva bemött dessa invändningar, slutade talaren sitt anfäöranda med att vrka hifall till nuteslatteta för.