innevarande ärs riksdag blilvit inlemnade, och att stadsfollmäktige i saken blifvit hörde, utan att dock lemna något bestämdt svar. De närmaste frågorna blifva således, buruvida riksdagen gillar de inlemnade förslagen och beviljar anslag till deras utförande, samt huruvida regeringen godkänner planen. Dernäst, huruvida enkedrottning Josefina, som I ärft konung Oscars byggnader, medgifver deras nedrifvande för det åsyftade ändamålet. Hufvudpunkten i denna fråga är paturligtvis den, burnvida ett nytt riksdagshus verkligen behöfves. Osg veterligen har dock ingen annan klagan öfver dess olämplighet eller bristande utrymme förnummits, än i afseende på Andra kammarens lokal, som både i sanitärt och akustiskt hänseende kunde vara bättre, samt dessutom erfordrar ökad vidd, såväl för kammarledamöterna som isynmnerhet för tidningsreferenter och åhörare. Men allt detta kan ju ganska lätt och medjemförelsevis ringa kostnad vinnas, om kammaren utvidgas åt sjösidan der mer än tillräckligt utrymme finnes både varande riksdagshusets tysta och afskilda läge är vida fördelaktigare än det på Helgeandsholmen föreslagna mellan tvenne mycket trafikerade broar torde icke kunna förnekas. Ur dessa synpukter kunna vi således ej finna något annat skäl för uppförandet af ett nytt än nöjet att bygga och utgifva penningar, hvarpå staten för närvarande förmodligen har allt för stort öfverflöd. Hvad beträffar Riksbanken, så tro vi oss med säkerhet veta, ett förslag till dess förändrade inredning lär vara uppgjordt, enligt hvilket fullt utrymme skulle kunna beredas för ett tidsenligt ordnande af alla dess lokaler, i öfverensstämmelse med allmänhetens fordringar på beqvämlighet och snabb expedition. Oeh att Riksgäldsfullmäktige sjelfve förklarat sig ej behöfva ny lokal för Riksgäldskontoret, hafva vi nyss anfört. Å intet håll finnes således, vi vilja ej säga någon tvingande nödvändighet, utan ej ens någon starkare anledning att ifrågasätta flyttning och uppförande af ett nytt hus på Helgeandsholmen. Under sådana ofständigheter måste man anse det vara föga värdigt af riksdagen, som torde böra föregå landet med godt exempel af sparsamhet åtminstone för egen räkning, att blott på grund af ett löst hugskott besluta åtgärder, som skulle förorsaka så onödiga och så dryga utgifter som uppföradet af ett nytt riksdagshus jemte basarbyggnadens inlösande, låt äfven vara att man kan afyttra eller på annat använda de gamla lokalerna. Ej heller bör man glömma den nya och oundvikliga kostnad, sonr förestår staten genom uppförandet af ett nytt hofstall. Månne det ej vore skäl att åtminstone låta densamma först utgå. Svårt lärer äfven blifva att på något fullt berättigadt sätt kunna kringgå det af kopung Oscar fastställda vilkoret för de den kungliga familjen tillhöriga byggnadernas bortskänkande, Bemligen Helgeandsholmens fullständiga planerande. Genom den ifrågasatta byggnadens uppförande skulle in emot halfva det utrymme mellan broarne, som fullständigt borde planeras, belamras. Det för stockholmarne vigtigaate i denna fråga är emellertid den estetiska sidan af saken. Huru storartad och prydlig den nya byggnaden än må blifva, så kommer den dock, från hvilken sida man än ser den, att nedtryckas af vårt präktiga slott. Nationalmuseum och Cadiers hotell utgöra i detta hänseende ett varrände exempel. Så imponerande de än skulle vara, om de låge på en annan plats, försvinner nu intrycket af deras storhet fullkomligt vid jemförelse med slottet. Och de ligga dock längre bort från detsamma än det föreslagna riksdagshöset skulle göra, andra sidan, ju högre och vidsträcktare den nya byggnaden blir, desto mera bortskymmer den slottet och inskränker anblicken af dess symmetriska skönhet. Någon fiffikus har visserliger uttänkt, att om man ställer sig vid Gustaf Adolfs staty, så skall slottets nordvestra flygel ligga fri från den nya byggnaden såmt dermed allan rättfärdighet vara uppfylld. Med skäl kan dock frågas: hvarför skall man just ställa sig vid statyn? Hvarför skall slöttet bortskymmas eller dess anblick försämras, om man ställer sig -vid någon annan punkt, t. ex. Vid Rosenbad, vid Röda bodarne, vid Strömsborg, vid Kungsholmen, och i allmänhet å Mälaresidan? Och att detta måste blifva fallet, torde ej kunna förnekas. Deremöt, hvilken skilnad, om Helgeandsholmen alldeles: planerag och planteras med träd, hvilkas toppar, må vara, resa sig, så högt, att grundmurarne och uppfarterna delvis döljas och blott på ett eller annat ställe framskymta! Sammanlägges det ofvan sagda, så framgår deraf att såväl en berömvärd spargsamhet mest skulle befrämjas, som estetikens fordringar tillfredsställas, genom följandet af Tessins och konung Oscar I:s oförtydbara afsigter med Helgeandsholmens fullständiga planerande, och att hvarje försök att på för detta och andra ändamål. Att det nu-: