Dagens Nyheter – 21 april 1874, sida 3

TILL SALU. P: SIGFRID FLODINS förlag är nyligen utkomFlenrange. Roman af M:me AUG. CRAVEN. Frisbelönt af franska akademien. Öfvers. från tionde uppl. 2 delar. 3 rdr. ; Öfversättningen af detta ypperliga arbete är gjord från omginalets tionde upplaga, hvilken omständighet bäst bevisar hvilken vidsträckt läsekrets detsamma lyckats förskaffa sig i sitt hemland, hvarförutan Dp spännande intresse, så sedligt ren och på samma gån; skrilven med hela den elegans och varma kolorit som tillhör den bästa franska stilen. Man gör hjeltinnans, den sköna Fleuranges bekantskap i Paris, följer henne sedan till Tysklånd, Italien, Petersburg, der handlingen rörer sig kring det stora drama som derstädes uppfördes efter kejsar Alexanders död och vid Nikolai uppträdande på ryska tronen. sSåsom vittnesbörd om, huru man i England bedömt detta arbete, hvilket-vi tillönska en ganska stor spridning i vårt land, meddela. vi här ett litet utdrag ur en längre recension i den engelska tidskriften Atheneum: Vi undra huru många af våra läsare som någonsin läst en allvarlig fransk roman eller hafva någon id om, att dikton i vårt grannland kan beröra andra ämnen än konflikter inom det äktenskapliga lifvets område. Detta är den vanliga åsigten om den franska romanliteraturen, en åsigt så utbredd, att mången anser en fransk roman vara liktydig med allt slags uselhet, vida värre än den råhet som så högt florerar i våra stackars efterapares arbeten, allt efter den större eller mindre litterära förmåga, hvaraf författaren eller författarinnan är i besittning. Då detta är ett faktum, kunna vi föreställa oss, att epitetet allvarlig i förening med en fransk bok, för hvilken den skarpsinnigaste icke skulle kunna finna någon annan benämning än roman, skall synas mången som en paradox. Härtill svara vi blott: lås Fleurange! — och det skall sig, hvad fransk smak kan ( ka ämnen, med hvilka klumpiga händer göra bäst i att icke handskas. — Man skall sällan komma öfver en bättre roman. (A.B.) Icke utan orättvisa skall man kunna undgå att orkänna de stora förtjensterna hos m:me Cravens roman. En ren och ljuf fläkt af sant kristlig resignation genomgår densamma, och öfversättningen tyckos väl hafva träffat originalets ton. (N. D. A. På SIGFRID FLODINS förlag hafva i dessa dagar utkommit: