Dagens Nyheter – 20 april 1874, sida 2

rop af smärta, hvarefter han med en underlig, knappt hörbar stämma framhviskade några ord, som han en stund förut hört från Lucillas läppar: — Herre — haf misskund med mig — arme syn... Han saknade styrka att uttala den korta meningen. Men fullt medveten in i det sista, sände han dem alla en afskedsblick; derpå sträckte han sina armar mot Lucilla, lät sitt hufvud sjunka met hennes axel och dog der. Han hade älskat den lilla flickan, som satt vid bans fötter under skymningsstunderna; när han spelade vid brasan i sin faders hem, högre än den hustru, gom han så grymt förorättat. TJUGUSJETTE KAPYFTLET. Lucius begef sig til herrar Pullman Everills kontor dagen efter Ferdinand Sivewrights död. Herr Pullman, enfäldre man, som såg ut för att vara mycket verksam, mottog honom med denna något stela höflighet, som man är van att finna Kos affärskarlar. Han lyssnade till hans berättelse, smålog med misstrogen min åt vissa detaljer deraf, men yttrade sig icke förrän Lucius