— 848 — Mannens skarpa förstånd, ehuru omtöcknadt af plågorna, uppfattade genast saken i dess helhet och insåg svårigheternas kärna. — Jag är ingen lycksökare, sade Lucius; och om Lucilla egde en million, skulle hon icke vara mig dyrbarare än hon nu är, och hennes framtid skulle icke heller bli lyckligare än jag, med. Guds bjelp, hoppas kunna göra den genom: mina egna omsorger och min kärlek. Jag önskar endast att rättvisa måtte ske — rättvisa mot hennes aflidna moder — rättvisa mot henne gjelf. — Ni kan icke få någon rättvisa af Henry Glenlyne, svarade, Ferdinand Sivewright. Han tog i. behaglig tid sin tillflykt till grafven och har sålunda undgått alla. efterräkningar. Han var alltid en skälm. — Nog... Gud skall säkerligen till sist låta rättvisa vederfaras en och hvar. Nu till en. annan sak. Det finnes en person här som önskar träffa er — en person som ni förorättat lika djupt som TLucilla. Har ni mod. att se er hustru — min syster Janet? — Hvad! Är också hon här? Ni komma likasom de andar, hvilka kringsväfvade den puckelryggige Richards bädd vid Bosworth. oo — Vill ni se er. hustru? frågade Lucius lugnt. s — Ja, hon skall numera icke göra mig några förebråelser. Låt henne komma. — Janet!