Dagens Nyheter – 20 april 1874, sida 1

Denx tillkallade nalkadessakta bädden och knäföll bredvid dem man, som en gång utöfvat: ett oinskränkt inflytande öfver henne. — Kan! du förlåta mig? frågade han; i det han fästade på henne deska fruktansvärda. ögon, hvilkas skärpa: småningom aftog i den mån döden bredde sin skugga öfvet dem; Kan du förlåte? Jag gjorde dig mera ondt än jag gjort hågon annan; ty jag sade dig en lögn i ändamål att derigenom krossa ditt hjerta. Du äv min lagliga hustru — jag har aldrig haft någon annan — aldrig älskat någon qvinna utom! dig, Jag förde i hemlighet bort dig från ditt! hem, emedan jag visste att jag icke var riktigt väl känd och att dina föräldrar, ifall jag på öfligt sätt anmält mig som friare hos dem, icke skulle ha underlåtit att göra sig underrättade om min karakter och mina lefnadsförhållanden. Jag kunde icke få dig till hustru annporledes än genom: en ;enlevering. — Du gaf mig len -tungbörda ått bära under alla dessa år, svarade Janet saktmödigt; men jag är ialla fall tacksam för det du nu erkänner, att du: handlat illa mot mig. Må Gud förlåta dig, såsom jag förlåter dig! I Hon betäcke gitt ansigte med händerna, och hennes hufvud nedsjönk mot täcket, under det hon låg på knä, förejunkeni stilla bön. Dessa två mo ha mycket att säga hvarandra. Janets lidande hade varit alltför