Dagens Nyheter – 18 april 1874, sida 1

-— d0l -— lefnads slut är så nära förestående, att någon vidare fiendskap mellan oss icke kan finnas. Jag räddade er i natt från att bli fadermördare; och sedan räddade jag er från en förfärlig död under ruinerna af det hus, i hvilket ni gjort intrång. Om det är möjligt för en sådan natur som er att känna samvetsqval öfver begångna synder eller fruktan för straff i evigheten, så egna era få återstående timmar. till ånger och bön. — Huru! har läkaren afkunnat min dödsdom? — Jay era timmar äro räknade, Läkarekonsten förmår. i detta fall intet — utom att åstadkomma en liten lindring i era plågor. — Det är bittert att höra, mumlade Ferdinand. Just nu hade jag lyckats få den gamle i mitt våld. I denna arbetsamma hjerna funnos planer nog för att sysselsätta mig ännu i minst tjugu år. Jag ligger för döden, säger ni! Hura kom jag hit? Hvad bar händt mig? Jag kommer endest ihåg, att jag i går qväll uppsökte min far för att i all fredlighet resonners med honom om våra ömsesidiga förhållanden. Träffade jag honom? Jag kan icke minnas det. — Ansträng icke bjernan med att söka reda era minnen. Ni bar ej tid till att tänka tillbaka på hvarje dptelj af ert syndfulla. lif, . Ångra i denna stund, som är er LUCIUS DAVOREN. Hl; i 48