Dagens Nyheter – 18 april 1874, sida 1

god gerning, aldrig troget tjenat en vän, mumlade -Sivewright-i fundersam ton. Vi veta blott att lian hade syndat och fick förlåtelse. — Ah! det är en klen grund för tron på en obegränsad nåd. Kan du förlåta mig, Lucilla — du, som jag så mycket förorättat och bedragit, du, som jag beröfvat en faders skydd och kärlek? : — Jag vet icke, hvad orätt ni gjort mig; men himlen ser i mitt hjerta, att jag gerna förlåter er, huru stort felet än må ha varit. Jag höll fordom innerligt af er, — Ack, fordoml,.. Stackars slingerväxt, hvarför älskada du mig, om ej derför att det låg i din natur att söka ett stöd, som du kunde trygga dig till? Och jag älskade också dig, lilla vän, så mycket det stod i min förmåga att älska någon annan än mig sjelf. Säkert är, att min ömhet länge delades mellan dig och fiolen, som jag så ofta brukade spela på, då vi två sutto tillsammans vid brasan. — Fader, vid minnet af denna tid, då jag ännu icke visste hvad synd vill säga — då jag trodde er vara lika god och ärlig som ni var vänlig mot mig — besvär Ag er att ångra era brott. Ack! säg mig att ni sörjer öfver det onda, ni sökte tillfoga er stackars farl Det tjenär till intet; mumlade han, Så mycket vill jag dock säga, att om jag