AA UU: Th omsider hittade den i förtid begrafne unge mannen, befanns han visserligen vara i ett sanslöst tillstånd och mycket illa tilltygad, men dock ännu lefvande. En hop bräder hade fallit korsvis öfver honom och bildat ett slags skjul, som skyddat honom så väl mot den nedstörtande bjelken som mot stenarne, hvilka, då skorstenen rasade, med en förfärlig fart slungats ned i djupet. Vår kirurg undersökte honom noga och märkte genast att så godt som ingen förhoppving fanns om hans vederfående. .Emellertid lät Lucius anskaffa en bår, hvarpå Ferdinand Sivewright fördes till det s. k. London Hospital. Här skedde tidigt: följande morgon en noggrann undersökning af hans tillstånd. Båda benen voro afbrutna och flere af refbenen krossade. Också blef resultatet af läkarnes kensultation, att mannens lif icke kunde räddas. — Gör hvad ni kan för att lindra den stackars karlens plågor, sade öfverläkaren. Det skulle tjena till ingenting att pina honom genom försök att spjela de afbrutna benen. De hade i alla fall måst amputeras, såvida icke skadorna å bröstkorgen, som ovilkorligen skola medföra döden, gjort en sådan åtgärd alldeles öfverflödig. Jag ger honom tjugufyra timmar att lefva. Hjernan är oskadad, så att det kan nog hända, att han återfår medvetandet ännu en gång. Med afseende på det senast antydda