— 332 — och ett dån, som närmast torde kunna förliknas vid ett kanonskott, hördes. En väldig bjelke, som tjenat till stöd för den stora skorsten, hvilken genomgick denna del af huset, nedstörtade nu äfven och försvann i djupet. Hela rummet fylldes med grus och stenar; det åsklika bullret inunder dem fortfor några sekunder, derpå blef allt åter tyst. En mörk och, som det syntes, bottenlös afgrund visade sig på det ställe, der skorstenen förut — säkerligen i många århundraden — haft sin plats; och Ferdinand BSivevright låg nu utan tvifvel begrafven under ruinerna af lönntrappan och skorstenen, hvilka med hvarandra stått i det närmaste sammanhang. TJUGUFEMTE KAPITLET. Först efter ett strängt och ihärdigt arBete, som varade långt in på natten, lyckades man uppgräfva Ferdinand BSivewrights kropp. Det hade icke mött någon svårighet att erhålla en rask och kraftig hjelp af de godhjertade invånarne i Shadrackdistriktet. Hurtigt sjöfolk fanns der i mängd; och sedan man väl hunnit göra alarm, skyndade välvilliga hjelpare till från alla håll,