Trenne professorsbeställningar vid Upsala univereitet äro för närvarande lediga, nemligen i semitiska språk, grekiska och kemi. Det är 1872 års riksdags frikostiga medgifvande att universitetens professorer få uppföras på allmänna pensionsoch indragningsstaten, som åstadkommit denna luftning i den gamla akademiska byggnaden. Förut, då pensioneringen var inskränkt till de s k. emeriti-plateerna, inträffade naturligtvis ganska ofta att en mängd gamla och otjenstbara professorer satt qvar) vid sina tjenster och drog inkomsterna af dem utan att göra motsvarande nytta, under det att professionerna uppehöllos af adjunkterna. Utan tvifvel afsåg denna riksdagens offervillighet icke i främsta rummet att bereda ökade förmåner åt universitetslärarne, utan fastmer att gagna den fosterländska vetenskapen, och det vore i betraktande deraf icke mera än billigt att regeringen försökte taga mod till sig att bjuda den akademiska slentrianen spetsen vid afgörandet af befordringsfrågor vid våra högskolor, så att icke det af riksdagen afsedda ändamålet förfelas och de ökade utgifter, som staten genom ofvannämda riksdagsbeslut underkastat sig, endast blifva ett mjukare hyende under de gamla missförhållandena. Att en förändring af det hittills gällande befordringssättet är behöflig har blifvit ådagalagdt genom den bekanta skandalen vid Lunds universitet från i fjor; att den är verkställbar har regeringen sjelf visat genom sin åtgärd att vid samma tillfälle underkänna konsistoriets votum och öfverlemna frågans a görande åt sakkunniga personer; att äfven en reform af de bestämmelser, som statuterna innehålla med afseende på befordringssättet, är i görningen erfar man genom underrättelsen om att en komitå blifvit af k. m:t nedsatt för åstadkommandet af en revision utaf dessa statuter. Hvad man kan hafva att vänta af denna komite är naturligtvis ännu svårt att afgöra; det bådar emellertid intet godt att k. m:t äfven nu följt den gamla ovanan att i komiten insätta just de personer, hvilkas skinn det gäller. Det är väl troligt att man äfven här får besanna den ofta gjorda erfarenheten att en gammal institution aldrig reformerar sig sjelf. Då det nu. är obestridt och af alla förnuftiga personer såsom obestridligt ansedt att de hittills vanliga procedurerna vid professorstillsättningar icke äro sådana de böra vara, icke lemna en betryggande garanti för att vetenskapens behof och rättvieans kraf tillgodoses, anse vi oss med full befogenhet kunna uttala den ,åsigten, att de tre i Upsala ledigvarande professionerna icke böra med ordinarie innehäfväre tillsättas, förr än en förändring i statuterna blifvit åvägabragt. — Man skall häremot: troligtvis görå den invändningen att vetenskapen skulle komma att lida derpå. Men: hvad skulle då icke vetenskapen komma att förlora, öm dessa platser nu besättas med personer, som icke kunna motsvara de fordringar, hvilka rättvisligen böra ställas påuniversitetslärare. Afvenså torde man göra den anmärkningen mot vårt förslag, att de ifrågavarande tjensterna redan äro förklarade till ansökning lediga och att således saken nu icke skulle kunna ändras. Härvidlag tillåta vi oss att fästa uppmärksamheten först och främst dervid att man eger ett ganska färskt bevis derpå att en kungörelse om en till ansökning ledig förklarad tjenst kunnat återtagas. Så skedde nemligen då professionen i österländska språk för första gången förklarades ledig; kungörelsen kontramanderades och strax derefter anslogs samma profession ledig under det nya namnet af professionen i semitiska språk. Ingen menniska fann något orätt deruti. Dertill kommer att genom kungörelsens återkallande ingens rätt kränkes, då ännu ingen af sökandena gjort sig besvär med att genom afhandlings utgifvande styrka sin vetenskapliga kompetens, ) Ännu finnes en och annan pensionsmössig Ppro fessor som fortfar att innehafva sin tjenst; men det är en interiör i universitetsförhållandena, som viicke