-— 329 — nu ämnar svara. Icke en shilling af hvad jag sammanskrapat skall någonsin komma dig till godo; icke en penny af det kapital, för hvars samlande jag trälat i alla dessa år, skall användas till att stilla din bunger, om du också låge utanför min dörr färdig att svälta ibjäl. Jag har funnit en annan gon. Jag har gjort ett testamente, som befinner sig i säkert försvar, icke ett sådant testamente, som kan klandras, och som du således skulle kunna få upphäfdt, sedan jag väl blifvit nedbäddad i jorden, utan ett i fullt laglig form och oförtydbara ordalag affattadt testamente, hvari jag frånkänt dig allt rätt att ärfva mig och ålagt testamentstagaren, vid äfventyr att eljest hela förmögenheten skall tillfalla en välgörenhetsinrättning, den oeftergifliga pligten att, huru han än i öfrigt må hushålla med min qvarlåtenskap, aldrig låta en enda shilling deraf komma dig till godo: Efter döden, likasom i lifvet, vill jag bestraffa din -nedrighet, genom hvilken en faders kärlek blifvit förbytt uti det oförsonligaste hat. — Galning! utropade Ferdinand Bivewright; inbillar ni er, att ert testamente någonsin skall komma fram i dagen, eller att ni sjelf skall öfverlefva denna natt? Det är icke för att här låta mig beskrattas och trotsas, som jag med stor svårighet skaffat mig inträde i detta rum. Jaså, pi har gjort LUCIUS DAVOREN, II, 47;