I djupaste inderdånighet.! Norrköpings stadsfullmäktige godkände vid sammanträde i torsdags ett af drätselkammaren upp rättadt förslag till stadens utvidgning och beslöto att skrifvelse skulle till k. m:t insändas om stadfästelse af förslaget. Med anledning af den beslutade skrifvelsen till k. m:t uppstod en egendomlig förhandling, för hvilken Norrköpings Tidningar redogör på följande sätt: Hr Zander framställde till ordföranden den frågan, huruvida det var föreskrifvet och hvar det var föreskrifvet att stadsfullmäktige beständigt skulle i underskrifter å sina skrifvelser till konungen tala om djupaste underdånighet o. s. vy. Ordföranden yttrade till en början, såsom svar härpå, att man alltid tar af sig hatten för en person, på hvilken man sätter värde. Hr Zander svarade härpå att man lika väl kunde skrifva ödmjukeligen, så bevisade man ju majestätet i alla-fall aktning; han framställde ånyo frågan och fick af ordföranden till svar, att ingenstädes finnes föreskrifvet att man måste skrifva i underdånighet, men det har blifvit en gammal vana, hvilken man icke kan frångå. Jaså, yttrade dervid hr Zander, ja, just derför att det är en gammal vana, så bör den efterträdas af något nytt och tidsenligare, och skalden säger ju: evigt kan ej bli det gamla etc. Hr Zander fortsatte derefter sitt anförande, men ordföranden nedtystade honom flera gånger med den anmärkningen, att detta icke hörde till daens förhandlingar. Med ordet nådig, yttrade fr Zander, bland annat, hade jag tänkt mig högsta höjd af godhet, men... (här blef han åter afbruten men fortsatte, då han märkte a NN TTT TTT en SI