Dagens Nyheter – 16 april 1874, sida 1

-— JARL -— CLåt bli att störa gamle herrn, ty han sof som ett godt barn, då jag lemnade honomX. Och hvad de dyrbara sakerna angår, herr doktor, så tänkte jag genast på dem och blef riktigt orolig, när den främmande herrn bad mig följa sig genom huset, för att visa alla rummen och utbyggnaderna gedan — dem tycktes han mest intressera sig för. Men innan vi anträdde promenaden, skyndade jag mig att väcka min man, och jag hviskade till honom: Hör du, Jim, gå upp i rummet, der de många dyrbarheterna förvaras, och ge noga efter dem, medan jag följer den här herrn; och min man var icke sen att lyda mig — han satt deruppe så troget under hela tiden medan jag var borta. — Huru länge stannade den främmande qvar? frågade Lucius helt tvärt. — Ack, herr doktor, det är det märkvärdigaste och förargligaste af alltsammans — jag såg aldrig när han gick sin väg. Men jag tviflar inte på att han gick genom bakporten och sedan lät ro sig öfver kanalen. — Ni såg icke, när han lemnade huset? Huru! då är han här ännu i denna stund! utropade Lucius. Hvarför skulle han aflägsna sig? Nej, han kom hit för att stanna qvar och har nu gömt sig någonstädes. — Jag har genomletat husets alla vinklar och vrår, sedan jag märkte att han förLUCIUS DAVOREN, I. CSN