Dagens Nyheter – 16 april 1874, sida 1

då till mig sjelf, och jag tror detsamma ännu i dag, att den,som var i stånd till att göra åt mig hvad du gjort, icke heller skulle rygga tillbaka för att, om så behöfdes, förgifta mig. Ferdinand Sivewright stod blott några få steg från den halföppna dörren, så nära Lucius, att denne kunde höra huru han i denna stund började andas allt hastigare. — Alltifrån den dagen har jag följt en ny lefnadsplan, fortfor den gamle mannen i en ton af dämpad skadeglädje. Sedan dess har jag sträfvat blott för att få njuta af ett sådant sammanträffande som detta. Du lemnade mig fattig. Jag svor att bli rik endast för att en gång i framtiden kunna möta dig under sådana förhållanden som de nu förevarande. Jag arbetade och spekulerade från morgon till qväll; lånade ut pengar mot en enorm ränta och var obarmhertig mot de offer, som lånade af mig; förnekade mig allt, som kan gifva lifvet något behag, sålunda frivilligt förkortande min lifstid — men jag gjorde det i hopp att få upplefva en sådan stund som denna. Du skulle komma tillbaka till mig — tänkte jag — om jag blefve rik, såsom nu också verkligen inträffat; du skulle krypa och söka ställa dig in hos mig, alldeles såsom du nu gjort; du skulle dölja hatet och vreden i ditt hjerta och tigga om förlåtelse, såsom du nu tiggt derom ; och jag skulle svara dig såsom jag