Dagens Nyheter – 16 april 1874, sida 1

— Du ljög för mig, och du bestal mig, men ändå älskade jag dig, fortfor Homerus Sivewright med upprörd stämma, Jag älskade dig ändå — du var ju det enda barn, gom kommit till verlden för att glädja mitt hjerta. Mitt förhållande till din mor blef för hvar dag allt odrägligare; och jag visste mer än väl, att hon aldrig hållit af mig. Hvilken annan än dig hade jag väl här på jorden att fästa mig vid? Också sökte jag ursäkta dina stora fel och synder. Det är följden af moderns inflytelset, sade jag. Hvilket barn vill väl vägra att göra hvad en moder befaller? Hon förvirrar hans begrepp om det rätta och orätta. För att göra henne till viljes bedrar han mig. Jag måste laga, att han blir skild från sin mor.t Då detta beslut var nära att mogna i min själ, kom du till mig och afgaf en bekännelse, som fyllde mig med ångest och fasa. En träta hade uppstått mellan dig och din mor — du hade fattat en knoif för att dermed straffa henne. Det var hög tid att skilja denna tigrinna och hennes unge ifrån hvarandra. Jag förlorade icke en dag — skydde inga omkostnader — gaf dig den bästa uppfostran, som kunde fås för pengar, jag, som sjelf bar en sliten rock och icke ville beståmig ett par nya stöflar, fastän de gamla blifvit för längesedan utdömda af lappskomakaren. Men undervisningen, ehuru af det yppersta slag, åstadkom ingen förän