förtroende och som synbarligen så ogerna skiljts från honom. Under det han nalkades det gamla huset, erfor han en oro, som han icke kunde förklara, men som alltmera tillväxte. Natten var mörk och kall; och vinden tjöt så hemsk i gathörnen. Cedar House såg svartare och dystrare ut än vanligt; det tycktes som skulle döden trifvas väl i denna gråflika boning. När Lucius, efter att ha afskedat droskkusken, kom fra till porten, öfverraskades han af att få se en qvinna stå der med ett knyte under armen och hållande henden på klocksträngen. — Fru Milderson! utbrast han förvånad. ,— Ja, jag ber om förlåtelse, herr doktor. Jag skulle bara gå hemefter litet linne, ty jag hade ej tagit med mig tillräckligt, och det är så svårt att få någonting tvättadt på Cedar House. På återvägen kom jag att titta in till fru Binkg vid Stevedor-gatan, och hon bad mig så enträget att jag skulle dricka en kopp t med henne. Och sen när jag skulle gå hem — en sådan blåst! Jag trodde aldrig jag skulle hinna till porten... Tänk, så svårt det nu skall våra för de arma menniskor, som befinna sig ute på gjön! Det var icke mindre än trehundrasjuttiotvå emigranter, som foro af härifrån till Amerika i dag. Min dotter Mary såg