orterna plötsligen antaga några stora dimen sioner, men det är rättigheten för sedelinnehafvaren att i bankerna kunna få guldmynt, som så småningom bidrager till spridningen af mynt i landet, hvaremot hr finansministerns åsigt att de enskilda bankerna nog skulle betjena kunderna med guldmynt utan att dertill vara förpligtade är en tom fras som — lindrigast sagdt — visar:att han är fullkomligt likgiltig för banksystemets upprättbållande och allmänna rörelsens betryggande. . Vid denna frågas bedömande bör jemväl ihågkommas att ingen påyrkat att alla banker plötsligen skulle åläggas denna skyldighet, utan endast i den mån de erhölle förnyade eller förlängda oktrojer) på bankrörelsens drifvande. Det ligger således ingenting våldsamt uti denna fordran, ty oaktadt hr finansministerns försumlighet vid åtgärders vidtagande i och för verkställandet af den beslutade myntreformen, hinner nog mer än tillräckligt guldmynt präglas för det behof som skulle anses ligga uti de enskilda bankernas skyldighet att vid hufvudkontoretinvexla sina egnasedlar mot guldmynt ) De enskilda bankernas oktrojer tilländalöpa sålunda: År 1874: Sundsvalls, Kristianstads, Venersborgs, Skaraborgs, Gefleborgs och Uplands. År 1875: Vesterbottens, Kristinehamns, Borås, Södermanlands och Stora Kopparbergs. År 1876 : Vadstenas, Skånes och Kalmars. . Stockholms och Norrköpings enskilda banker ha redan åtagit sig ovilkorlig invexling, och alla de andra elfya enskilda bankernas oktroj tilländalöper år 1877 eller senare. esterrelan sar a Nr Ron NET RETAANE KM IA SER nns ör SRA KAS NAS SN NE RT Ner