skeppet när det gick — det var en mycket rörande syn, sa hon, Fru Milderson sökte göra sig så intressant som möjligt, för att genom : sina: berättelser leda Lucius uppmärksamhet från det fel, hött begått; då hon, trots hans uttryckliga förbud, öfvergifvit: sin post. Men ! det lyckades henne icke att vinna sin afsigt,— Jag tror ej att jag gaf er lof till att lemna vår patient; fru Milderson, under min frånvaro, sade Lucius. Tvärtomr öfverenskommo vi, att ni icke ett ögonblick skulle lefhna huset: — Gud tröste mig, doktor Davoren; men jag försäkrar er, att jag inte varit borta mer än halfannan timme eller på-sin höjd två timmar. Jag sprang bara hem för att plocka ihop linnet, och jag tror knappt att jag gaf mig tid till att säga tre ord till Mary, det stackars barnet... Hon tänker väl att jag inte har något hjerta för henne, emedan hon är -låghalt. Men Gud skall veta -att hon bedrager sig. Jag måste ju skynda mig, vet jag... Hade jag kunnat ana att ni skulle komma tillbaka i qväll, så är det ju naturligt att jag hade väntat med linnet till i morgon. Jag var så lugn i afton, ska jag säga; ty gamle herrn har aldrig synts mig mera kry och rask. Han åt middag nere i hvardagsrummet och med riktigt god aptit, det kan jag försäkra. Men han hade icko ro att stanna dernere så länge; han tyckte