Dagens Nyheter – 14 april 1874, sida 2

kan du lita på att finna en oföränderlig tillgifvenhet hos din trofaste man Henry Glenlyne. Detta bref förrådde en man af verld, men det kunde icke vara skrifvet af en elak menniska, som skulle ha bjerta att stöta ifrån sig sin enda dotter. Dagboken, inbunden i rysgs-läder, bestod af små lösryckta bitar, alla daterade från Rouen under sista året af skrifvarinnans lif och genomandade af en dyster förtviflan — icke den otåliga, bekymmerfulla oro, för bvilken mannen så ofta blir ett rof, utan den djupa, lugna sorgen hos en tålig, sjelfuppoffrande qvinna. Många rader utgjorde blotta utrop ur en orolig andes djup, korta bönerop och åkallan af den heliga jungfrun att hon måtte beskydda det moderlösa barnet, yttriogar af ett brustet bjertas klagan, ångerfulla bekännelser om ett begånget svek. : Ett blad var synbarligen skrifvet nyss efter emottagandet af det sista brefvet. Det var i slutet af dagboken, och den hand som nedskrifvit det hade tydligen varit svag och darrande. . Han kan icke komma till mig — men hans svar är dock så vänligt. Han lofvar att komma snart och att ha med sig min lilla älskling, som jag förgäfves längtar att få sluta i mina armar, hvars lilla huf