Dagens Nyheter – 11 april 1874, sida 2

Lucilla till hustru och hjelpa hennes familj; och sålunda blef det stackars: barnet uppoffradt. — En sorglig historia, sade Imeius, — Och en vanlig historia, genmälde monsieur -Dolfe. — Den unga flicka; för hvilken jag intresserar mig; med — ett ord min fästmö — är dotterdotter till denna Lucilla Dumarques, yttrade Lucius till monsieur Dolfes stora förvåning. Han framtog miniatyrporträtterna och Visade dem för hotellvärden. ; — Jag känner igen bägge ansigtena.. Det är Fölicie Dumarques och engelsmannen, som bedde en vecka här i huset och sågs åka omkring i staden med Fålicie. Tyvärr sattes i följd häraf de onda tungorna i rörelse, men den stackars flickan: dog knappten månad derefter och tog sin hemlighet med sig i grafven. ; — Det var ingen hemlighet, som hon behöft blygas. öfver, utlät sig Lucius. Denne engelsman var Fölicies make, — År ni säker derpå? — Jag har erfarit det ur den bästa källa. Och nu, min herre, skall ni göra mig en stor tjenst, om ni kan upplysa mig om den ifrågavarande engelsmannens namn. . — Men det blir svårt, utropade monsieur Dolfe. Jag har aldrig riktigt bra kunnat minnas namn — icke ens franska — och att