Dagens Nyheter – 11 april 1874, sida 1

TJUGUANDRA KAPITLET. Efter att ha låtit afhemta sina saker från stationen, tog Lucius in på Hötel Britannique, der han fick sig anvisadt ett särdeles komfortabelt rum, som hade nummern 11. Han gjorde skyndsamt sin toalett och slog sig derefter i språk med en medelålders mamsell, som i ett af de allmänna rummen på nedra botten hade sin plats innanför ett slags disk och var sysselsatt med att från morgon till qväll skrifva ut räkningar. Denna qvinna, som trots sina trägna och temligen prosaiska göromål befanns vara särdeles meddelsam och dertill af ett ovanligt ömt och poetiskt sinnelag, anförtrodde Lucius efter två minuters samtal, att hon var brorsdotter till hotellets egare, som hette Dolfe, att hon var äldre än fyratioåtta år och att hon innehaft samma befattning, som hon nu uiöfvade, alltsedan hon nyss uppnått aderton års ålder. Lucius å sin sida anförtrodde henne, att han önskade se de hotellets anteckningsböcker, som fördes för 23 och 24 år sedan, emedan han ovilkorligen måste lära känna namnet på ett engelskt herrskap, som då bett någon tid på Hötel Britannique. Hon gjorde invändningar, talade om svårigheten LUCIUS DAVOREN. IL. 37